Jag är sjuk.Jag är sjuk.Jag är sjuk.

Orden kastade i ansiktet på mig, både från mamma's, pappa's och soc håll.
Jag förstår inte vad ni vill. Om ni vill att det ska gå bra för mig i skolan, så kan ni inte kasta spydiga ord i ansiktet på mig.
Ni kanske tror att jag mår bra utav det ? Utav att höra att jag mår dåligt, att höra att jag inte är värd bättre, att höra att jag är sjuk ?
Är jag sjuk? Är jag inte värd bättre än såhär?
"Alla människor mår ibland dåligt, att du har det värre än många andra får du leva med. Du är född sådan."
Mycket trevliga ord, eller vad säger ni?
Är jag uppmärksamhetssökande nu?
Frågan är ; Ser ni mig?
Nej det gör ni inte, för er är jag bara någon bakom dator skärmen. Och för mig är ni ingenting.
Att vakna på morgonen och bara känna att du skulle kunna döda någon för att få bra betyg, men ändå ligga kvar i sängen och halvsova hela dagen.
Ibland känner jag inte mig tillräckligt älskad, när jag alltid är ett andra hands val. För det är exakt vad jag är.
På alla sätt, är jag ett andrahandsval. Innom kärlek, innom vänskap, innom familjen.
Är jag inte äns värd att bli älskad ? Eller att folk verkligen visar att dom älskar mig iaf.?
Nu sitter jag här, med mjukisbyxor, slitet hår, 2 långärmade tröjor, sminket utkletat, en cigg, en filt och självklart en kopp kaffe. Det är mysigt. Men såfort jag tänker på att jag just precis NU missar en lektion, att jag missar skolan. Ger mig ångest, såpass gärna jag vill ha en bra skolgång. Så att jag kanske får ett bättre liv, tillslut.
Men så som det ser ut idag, kommer det nog aldrig gå bra för mig i livet. Slutar dom kasta orden i ansiktet på mig, så kanske min skolgång blir större, så kanske jag får ett bra liv. Men det känns som dom aldrig slutar. Orden är värre en den gången mikael behandlade mig som en bit av marken man går på. Om äns det...
Så som jag spottar på marken, spottade han mig i ansiktet.
Det är så det känns, om inte värre... varje gång dom säger någonting till mig.



Ett stort tack till alla mina vänner, som finns där smått. Det betyder att ni äns försöker.

Och även fast du ibland säger och gör fel saker, så älskar jag dig, mamma. Du behöver bara förstå mig bättre.


RSS 2.0