sophia

Jag har inte skrivit på väldigt länge känns det som, men nu är det dax!

För tillfället mår jag väldigt bra, jag är pepp inför stockholm och våren värmer från dag till dag.
Men för bara några dagar sedan kände jag bara för att ge upp om allt, ge upp mitt liv. Det kändes som om att ingen ville hjälpa mig, som om ingen förstod hur dåligt jag mådde. Skolan gör mig pressad och mitt sociala liv blir allt sämre och sämre. Jag ligger oftast bara hemma i min säng och sover på dagarna, missar de underbara dagarna ute i värmen. Det finns så mycket jag vill skriva, men orden finner inte sina tangenter.
Om jag inte börjar sköta mig två veckor efter påsklovet så hamnar jag på 92:an, en "skola" för de med problem. Det ska inte hända dock, det har jag lovat mig själv. Nu kommer Therese tillbaka till nordhem, då kommer jag troligen klara skolan bättre.
I måndags skulle jag träffa mamma inne i stan och självklart trodde jag att jag skulle få en cigg, men det fick jag inte. Jag hade lågt blodsocker eftersom jag inte ätit på hela dagen, jag var trött och smått sjuk. När jag inte fick min cigg så började vi bråka, jag bröt ihop mitt i stan. Det slutade med att vi hamnade i ett hörn uppe i femman där jag satt och slog mitt huvud mot väggen, mer kommer jag inte ihåg. Det var nog den värsta panik attacken jag haft någonsin.
När mamma berättade det för de på soc ville jag bara springa därifrån, deras blickar sved och jag trodde de skulle lägga in mig. Men glad blev jag när de sa att de inte hade tillräckligt mycket för att lägga in mig.
Nu ska jag snart köpa en akustisk gitarr och börja gymma.

Och om förhoppningsvis 1 år och 2 månader flyttar jag, antingen till stockholm eller lysekil.

Nog från mig!



Jag har förövrigt färgat mitt hår.