Självmord ?
Alla får ibland tanken, självmord. Medans vissa tänker på det och sen släpper tanken och ler, så sitter vissa personer och tänker på det dagligen. I vissa fall så faller tanken till verklighet, folk förlorar kontrollen och tar sitt liv, ibland utan att tänka på att man faktiskt dör, aldrig mer finns. Vissa vet att dom försvinner, det är det dom vill, men tänker inte på dom som är kvar, deras vänner... vad händer med dom? Jo, dom tar efter, snart är det ett led med folk som bara faller, som i "vågen" om någon gjort den. Det är ett led med folk som lyfter sina händer och den andra följer efter, som en våg, men i detta fall, så är det inte vågen utan självmord. En efter en faller and so on.
Men, i slutet är det alltid någon som är stark nog att stå emot detta fallandet, reser sig upp och tar tag i sitt liv, personen vet att om det nu är så att denna personen tar sitt liv, så slutar aldrig folk falla, det måste vara någon som står emot, annars är snart jorden tom. Har du någonsin funderat på ifall du ska dö? sluta, det är onödigt.
live for the moment.
det är inte så att det alltid kommer nåt underbart, lyckligt moment i livet som gör att du slipper din ångest, men däremot händer det alla ibland, att man någongång, kanske bara 1 minut.... blir lycklig, det är därifrån mottot "live for the moment" kommer. Man måste leva för stunden, se det som är bra i livet, och om det inte finns något bra i livet måste vi ändå hålla ögonen öppna, för ibland dyker det upp sådanna "lyckliga stunder" där problemen bara försvinner i skratt.
Jag kom bara och tänka på det när jag såg en person som la upp bilder på bara självmord.
När jag var sådär 12 år, så gjorde jag också det, jag var sjuk, på riktigt. Jag ansåg att döden var vacker. Jag drack mitt eget blod, för jag tyckte att det smakade gott osv.
Men nu... inser jag bara att det är sjukt. Jag har insett att livet är värt att leva, för stunder.
Jämfört med många andra ungdomar så har jag ett liv, jag går på konserter, jag åker till andra städer osv.
Dom som blir kallade "emo" har mer liv än dom som blir kallade "fjortisar", fjortisar lägger ner alla sina pengar på sprit osv, dom testar massa droger och hänger på centralen osv. Och dom kallar andra emo? vad är dom andra då?
LEV människor, LEV.
Det finns ingen anledning att lägga ner 1000 kr på sprit och cigg i månaden, lev istället, åk runt, ha ett liv.
Jag menar inte att håna fjortisar, jag tycker bara att det är synd att samhället faktiskt ser ut såhär.
Nu ska jag iväg med min syster snart till liseberg. Ha en trevlig dag, och glöm fan inte vad jag sa.
live for the moment.
När man inte hittar något sätt.
Ibland blir bara allting helt jävla fel, jag vet att jag suger på att blogga, men jag kan inte lägga upp skiten på min bdb för då är jag tydligen ett jävla emobarn som tigger uppmärksamhet, det kanske jag är här också, men ibland skiter jag i sånt. Jag vet inte hur annars jag ska få allt ur med mig, att prata är överskattat,
jag tror inte längre det finns någon mänsklighet kvar.
Min mamma är ett jävla fyllesvin som inte har några pengar, mitt självförtroende ligger på 0 just nu, min mamma lovar mig hit och dit med massa saker men gör det aldrig.
Musiken räddar mig från ångesten just nu, jag har inte råd att vara självdestruktiv längre, för jag vet att jag någondag kommer operera bort alla mina skärsår, jag orkar inte dölja dom längre. När jag ligger på stranden eller när jag är utomlands så tittar alla på mina armar och ben, visst, det får dom gärna göra. Dom får gärna glo så deras ögon ploppar ut. Men jag kommer ångra mig, förhållanden har dessutom tagit slut pga mina skärsår, två faktiskt. Det är inte roligt, innan jag fyller 18 så ska jag be soc fixa operation, men det är meningslöst nu, för ibland känner jag hur rakbladet ännu en gång far över mina bara ben och armar och blodet faller ner mot marken. Men när jag slutat, då jag känner mig säker, då jag fått tillbaka min styrka, då ska jag allt operera mig, laser.
Det kostar runt 20 000 så det är väl bara att börja spara....
Men jag är så trött på mina pengarproblem, snart slutar det väl med att jag säljer mig, för jag får ännu inte jobba, jag är alldeles för ung. Nu säljer jag mina tekniska saker, jag har inget val.
Nästa vecka är det valborg, då kommer Reby älskling hit och gör mig glad, jag har saknat henne så. Att några av dom få folk som verkligen betyder, bor så långt bort... gör så ont, man saknar dom varje dag.
Nu fick jag ett PM från min älskade Teresa, på bilddagboken. Vi kommer äntligen få träffas, nu är det sommar, och Teresa ska få guldpass, det betyder alltså att vi kan ses. Glädjetårar rinner ner för mina kinder och min ångest rinner iväg bit för bit. Min mamma är full och sitter och skrattar åt någonting på tv, och ser inte mina tårar som vanligt, men jag är van, hon ser mig aldrig längre. Ibland är det skönt, men ibland vill jag bara ha hennes armar runt mig, som när jag var liten. Jag menar, jag är ändå fortfarande liten, ändå skriver jag just nu som om jag vore äldre, "när jag var liten". Jag ÄR liten, men nejdå, det ser ingen. Nu förtiden är 12 åringar vuxna, det är fan helt jävla galet, dagens samhälle, jag förstår ingenting, verkligen ingenting.
Nu har mina tårar torkat, det är som om jag hade en mask i ansiktet, det är saltet i tårarna, när det torkar blir det hårt. Precis som när man gör salt.
Jag vet inte längre vad jag ska skriva, jag bara skriver, allt jag tänker på, för jag har ingen att prata med. Men nu slutar jag, ska dra ut och jogga tror jag.
Ha en trevlig kväll eller nåt.
Att älska någon så mycket.
Jag önskar jag kunde Låsa in dig i mitt rum, jag skulle fått dig att äta, det kan jag lova, jag skulle fått dig glad, det kan jag lova.
Jag älskar dig, mest av alla på hela denna jord. Du och jag, vänner föralltid, eller vad säger du ?
Det finns inte ord för dig, du är helt enkelt bättre, mycket bättre än bäst. För dig skulle jag döda och dö.
DÖR DU DÖR JAG. JAG ÄLSKAR DIG. GLÖM ALDRIG DET.
