~ Over my dead body. ~
Jag orkade inte, blev sur på min syster osv.
Imorse på vägen hem från bussen blev jag förföljd för tredje gången.
Denna gången ropade han för att stanna mig, men jag fortsatte gå.
När jag nästan var framme började han springa ikapp mig, det var läskigt.
Allt jag tänkte var "over my dead body", för jag skulle aldrig låtit han ta på mig.
när han började komma ikapp mig sprang jag upp för trapporna och rakt in i lägenheten och satte mig på toan och låste om mig. Jag ställde mig för att ta bort mitt smink när jag helt plötsligt hör att någon drar i vår dörr. Sedan hörde jag honom skrika "fan!" från trappen.
Förövrigt har min vecka vart toppen, både här i gbg och i sthlm.
Saknar Jemina som satan, Toby och Reby också för den delen.
Dom har avslutat mitt fall hos socialen och ska se ifall jag kommer klara mig utan deras "hjälp". Pff... lätt.
Ikväll ska Klara sova hos mig troligen. Och imorgon ska jag sova som fan. Iofs. Vaknade nu, vid 5 tiden. Men jag skyller på min jobbiga buss resa.
~ Everyone i know, goes away in the end. ~
Faktum är att jag har insett att jag är rädd för kärlek, nej... det har jag vetat om länge... faktum är att jag nu vet varför jag är rädd för kärlek.
Jag är rädd för att få mitt hjärta krossat.
Tyvärr så halkade jag dit. Igen.
Det är inte många som fått mig att göra det, vilket gör att det gör ännu ondare när man halkar.
På onsdag åker jag till sthlm och bor hos min syster. Vet inte riktigt längre vad jag ska göra där. Men jag ska iaf ha det sjukt mysigt med Cecilia, träffa Reby, Toby, Frida osv...
Vet inte riktigt mer vad jag ska skriva, är inte lika fantasi full vad gäller att blogga längre.
Jag och Jemina har vart i stan idag, jag skulle köpa fundation... men hittade ingen i min hudfärg. Så jag väntar tills jag är i sthlm.
Har dessutom träffat Stella för första gången på evigheter idag, i cirka 20 minuter. Men det var bra.
Jag saknar min lillasyster, funderar på att börja skicka brev till henne lite då och då.
Förövrigt ska jag säga att jag älskar Nirvana.
Hey!
Wait!
I've got a new complaint
Forever in debt to your priceless advice
hey
wait
I've got a new complaint
Forever in debt to your priceless advice
Hey!
Wait!
I've got a new complaint
Forever in debt to your priceless advice
~ Everytime ~
Igår var nice, i början !
Det började med stan med Fanny, Catja, Alexandra och Siri en stund.
Köpte got 2 be - 2 sexy - hairspray och presentkort med 200 kr laddat till Claudia som fyllde år.
Sedan drog jag till festen, när jag kom fram runt halv åtta så hade dom flesta redan börjat dricka. Från början var det förövrigt väldigt roligt. Alla var trevliga och Claudia hade roligt, vilket var det först och främsta.
Sedan blev det kaos eftersom att Claudia's moder kom hem. Yeahyeah, alla stack och jag tyckte grymt synd om Claudia.
Alla gick ut i regnet för att fortsätta dricka, vilket jag inte förstod. Hur orkar man sitta ute i regnet för att bli full? spara eran sprit för i helvete.
Jag och Hanna åkte hem till mig och fixade oss. Sedan åkte jag, Catja och Alexandra (allie) hem till Melvin som förövrigt inte var hemma, det var bara jag, Catja, Allie, Alexandra (den andra) och Therese som var där. Vi drack knappt någonting.
Kvällen var väldigt rolig. Catja och Allie sov över hos mig och Catja fick nog lite för mycket av det "goda".
Jag sov förövrigt på soffan.
Idag har väl vart mer av en bakisdag med Cola Light och tv.
Trevlig helg. 
Älskade födelsedagsbarnet fick godisstring. Yummi !
~ And why do i still care ~
Idag fyller Claudia år, ska på fest hos henne. Har ingen sprit så jag får väl vara some sort of guard.
Tänkte hålla lite koll, trots allt Claudia som en lillasyster för mig.
På fredag kommer Jemina äntligen hit, och torsdagen efter det så drar jag till sthlm.
Det blir ett jävligt najs höstlov kan jag lova.
Nu är jag väldigt trött, har ont i huvudet osv.
Snart kommer fanny, sedan ska jag duscha och börja fixa mig.
Dagens blogg var väldigt tråkig, jag vet.
Har inte alltid så mycket att säga.
Men jaja.
Ha en najs lördag !
~ Things may be so fucked in the end. ~
Var med Olof efter skolan en stund,
sen stack jag till mitt sista soc samtal.
Där pratade jag med pappa om allt möjligt. Maria höll på min sida, självklart...
Min pappa är sjuk i huvudet, han förstår ingenting.
Han tar upp gamla saker, från två år tillbaka.
Han säger att det är MITT fel att jag och Ebba har en brusten syskon relation, och inte någon annans.
Visst, jag har gjort nästan lika mycket fel som pappa och Kristina gjort vad gäller Ebba, men dom är vuxna och jag är fortfarande ett barn.
De tycker att jag ska komma hem till dom. Men jag vägrar. Pappa säger att han inte vill att jag och Ebba ska gå ut och fika, eftersom han tror att det skulle göra Ebba förvirrad och om hon nu blir ledsen så kan hon dra upp på sitt rum om vi är hemma hos dom. Men han förstår inte att jag inte är i en trygg miljö när jag är hemma hos dom. Jag känner mig osäker, förvirrad och vet inte vart jag ska ta vägen när jag är hos dom och det blir bråk. Om jag behöver ta mig därifrån så kan jag inte bara springa ut och ta bussen.
Han tog upp en massa skit vad gäller förra sommaren, om att jag bara stack.
Klart jag stack hem till mamma. Mamma var inte hemma, där kunde jag vara ensam, ifred. När jag mådde som sämst.
Dom tycker jag har svikt deras familj.
Dom tycker det är jag som gjort den trasig. Frågan är, har jag någonsin tillhört deras familj?
Nu ska jag snart börja jobba, för att tjäna pengar så att jag kan åka till sthlm osv oftare. Dessutom så att jag har råd att börja träna och gå på konserter oftare. Det blir kul, faktiskt.
Prov i SO imorgon. Wish me good luck !
Imorgon ska jag dvs träffa GK och sen kanske Catja och Alexandra sover hos mig.
Nu ska jag se på tv, plugga och sedan träffa min storasyster, cecilia.
Bye !
~ Letter from the past ~
Fick brev idag.
Från Oscar. En kille som legat på behandlingshem nu i cirka 2 år, lite överallt antar jag. Han åker ut och in hit och dit hela tiden. Idag fick jag brev från honom, där han beskrev hur mycket han saknar mig osv. I vanliga fall hade jag nog trånat tillbaka efter honom, träffat honom och troligen blivit lika ledsen som vanligt när han åker in på psyket igen.
MEN , Vet ni ? Jag är inte den personen längre. Nu suckar jag, tittar på brevet. Kall är jag inte, för han har alltid betytt mycket för mig. Men idag känner jag inte för att ringa upp numret han bad mig ringa när jag såg brevet. Jag bara la brevet i papperskorgen och satte mig och började kolla på tv. Visst rann det lite tårar, men jag är stark nog att gå vidare för en gång skull.
Förövrigt har jag haft en fullt normal dag i skolan. Imorgon är sista soc mötet jag kommer gå på framöver. Om inte Maria insisterar på fler. Beror väl på hur fast min pappa är på sitt beslut.
Yeahyeah. Förövrigt har jag funderat. Det blir medusa OCH septum ! Såfort jag har cash !
~ Vem brydde sig vad du hamnat eller gjort ~
Får väl börja med att berätta om vad som hänt under den veckan jag inte skrivit en ny blogg.
Jag har vart på mitt näst sista soc möte, äntligen ! Jag börjar bli så himla trött på socialen, dom vet inte vad allting handlar om och dom KAN inte lösa problemen jag har. Så det är bara ett möte kvar iaf. Det är skönt som satan. Jag har dessutom vart i sthlm och vart på Taste Of Chaos och vart hos reby, träffat anton och köpt ipod av denna prick ! Det var najs.
Atm bråkar jag med morsan, hon har druckit igen. Sitter och skriker på mig för att jag inte har några pengar. Funderar på att flytta in hos mormor ett par veckor för att komma ifrån skiten och hamna på mina fötter igen vad gäller skolan och sådant. Börjar bli till lite av ett förvirrat vrak igen. Min mormor har förmågan att få mig att känna mig som en annan person, mer betydelsefull. Var över hos henne en stund idag innan jag träffade Siri, vi satt och kollade i ett album med bilder från våra släktingar på 1920/1950 talet. Det var mysigt eftersom jag inte sett mer än hälften av mina släktingar på mammas sida. Hon bjöd på en kopp kaffe och en cigg när vi kollat klart. Vi satt och pratade om skolan och mina vänner, så berättade hon om en massa resor hon gjort under sitt liv. Och nu snart ska hon utomlands igen, hon frågade dessutom om jag ville med till thailand nästa år. Självklart vill jag med sa jag då. Så det kanske blir en liten resa med mormor nästa år.
Jag har kommit ut fokus vad gäller skolan igen, kommer försent hela tiden. Jag har dvs slutat bry mig helt och hållet om mig själv. Jag har prov imorgon, klockan är halv 10, ska hinna duscha och plugga vilket aldrig kommer hända. Kommer sitta vid datorn fram till 12, duscha och kanske ringa någon sedan sova. Men ska verkligen försöka ta tag i mina vardagsproblem nu, som är lättare att fixa än mycket annat i min tillvaro.
Märker att jag fått tillbaka massor av skit jag hade för något år sedan. Jag hoppas inte denna vintern blir lika jobbig som förra. Iofs så går jag inte på anti depp och sömnpiller nu, men det är ändå inte så stor skillnad. Mår nästan lika jävla kasst snart. Känner hur depressionen kommer tillbaka sakta med säkert.
Som i förra inlägget så lägger jag in en fin låt. Tycker inte att det spelar så stor roll vad för musik det är när det gäller fina texter. Så Lägger in en Låt med Nordman ft. Rastegar. Hoppas ni gillar texten, det gör jag.
Slänger även in på min älskade lillasyster Ebba som jag saknar mer än ni anar. Ni kan läsa om henne i tidigare inlägg. Min kärlek till denna lilla ängel kommer då aldrig dö ut. Hon är nog den högst värderade ängel i mitt liv.
Det hela började i skolan med bra betyg, skötte alla läxorna även om dagen var dryg. Varje dag som du vandrade hem, gick du o tänkte.. hade fastnat för en tjej det var där från början det hände. Vågade inte ta steget. själv säkerheten var låg dom skratta åt dig nästan varje gång ni sågs. Vad skulle du göra för att hon skulle börja tycka om dig? Hon hängde ju med dom tuffa som alltid hade folk runt sig. Du började fundera hur du skulle göra för att bli som dom. För en dag så kanske det var dig hon var med och dig hon tyckte om. Du bestämde dig för att gå fram o fråga om en femma utan att tänka, på vad som i framtiden skulle hända.
Du var där på deras sida när dom behövde dig, när du själv ropade på hjälp och ingen hörde dig. Hamnade i fel spår och undrade vart kärleken tagit vägen. Vem av vännerna där ute var äkta? vem brydde sig vart du hamnat eller gjort? Livet som en värsting var soft för en stund, men det hela vände lika fort.
Dina första blåss var rökta, alla skratta. Tänkte inte på att det var så här lätt man kunde fastna. Du började skolka, hamna i fel umgänge. Men du tänkte eh skitsamma, jag kommer närmare henne. Dagarna gick och du hamnade djupare i drogerna ditt val hade förvandlats till rizzlan, beaten och lågerna. Ni lärde känna varran lite bättre, och du ville imponera, så du börja trycka i dig hormoner och träna mera. Sålde mängder av droger och humörssväningarna kom. Dom som inte hade betalat när dom kritat, fick en omgång. I hennes ögon var du inte längre en färsking, du fick hennes uppmärksamhet och hon såg dig som en värsting.
Du var där på deras sida när dom behövde dig, när du själv ropade på hjälp och ingen hörde dig. Hamnade i fel spår och undrade vart kärleken tagit vägen. Vem av vännerna där ute var äkta? vem brydde sig vart du hamnat eller gjort? Livet som en värsting var soft för en stund, men det hela vände lika fort.
Ur kontroll, ur balans i hela livet. Gjorde dig ovänn med alla och befinner dig mitt i kriget. Bruden hamnade på behandling, och la ner allt, hon slutade att se upp till dig för du var inte längre ball. Och där stog du, deprimerad, fortsatte droga. Nära överdosen för att dämpa din plåga. Var det värt, att leva på det här sättet? Från skolan med bra betyg till stamkund på häktet. Inom dig så döljer sig en snäll människa som egentligen bestod av värme, behandlade folk lika. Tar dig ur situtationen hur långt ner du än har hamnat. Anhöriga gråter när dom ser vart du hamnat..
Vem av vännerna där ute var äkta? vem brydde sig vart du hamnat eller gjort? Livet som en värsting var soft för en stund, men det hela vände lika fort.
Jiu Shi Ai
Jag tror... att... jag är kär. För första gången i mitt liv.
蔡依林 - 节拍器 <3
Dom där tre orden.
Det finns så sjukt mkt att berätta, så det är väl bara att sätta igång,
Jag har haft ett underbart sommarlov, fram tills dagen då det hände. Då jag var en fitta, då jag var billig, då jag inte längre var en äkta vän, då jag blev falsk. Då jag blev till en annan person.
Jag gjorde någonting INGEN får göra mot sin kompis.
Och nu har jag förlorat min bästa vän, troligen - föralltid.
Nu har jag dessutom förlorat ännu än vän. Min andra bästa vän.
Och min ängel, min ängel utan vingar. Min älskade Teresa, henne vet jag inte längre vart jag har henne.
Dessutom har jag stora kärleksproblem, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt dom.
Jag orkar inte bry mig, så jag har stängt av mig helt.
Det går inte längre att få någon kontakt med mig, det är som om jag är bakom en glasruta.
Nu ska jag sova.
Godnatt.
Woho! sommar snart !
Ny Skjorta !
Dagens outfit ;
- Skjorta från Gina Tricot
- Jeans från HM, dom har fått in jättefina byxor, way to go HM !
- Kofta från Gina Tricot.
- Halsband från Lindex.
Idag har jag vart på Stan med Siri och Sabina,
Nu ska jag sova hos Evelina med henne och jasmine i 2 nätter,
och på torsdag sover jag troligen hos Stefan !
Eftersom att jag blivit utkastad från min mamma...
Kisses and hugs / Sophia !
Hur nu livet funkar
Jag önskar att någon kunde älska mig för den jag är.
Självmord ?
Alla får ibland tanken, självmord. Medans vissa tänker på det och sen släpper tanken och ler, så sitter vissa personer och tänker på det dagligen. I vissa fall så faller tanken till verklighet, folk förlorar kontrollen och tar sitt liv, ibland utan att tänka på att man faktiskt dör, aldrig mer finns. Vissa vet att dom försvinner, det är det dom vill, men tänker inte på dom som är kvar, deras vänner... vad händer med dom? Jo, dom tar efter, snart är det ett led med folk som bara faller, som i "vågen" om någon gjort den. Det är ett led med folk som lyfter sina händer och den andra följer efter, som en våg, men i detta fall, så är det inte vågen utan självmord. En efter en faller and so on.
Men, i slutet är det alltid någon som är stark nog att stå emot detta fallandet, reser sig upp och tar tag i sitt liv, personen vet att om det nu är så att denna personen tar sitt liv, så slutar aldrig folk falla, det måste vara någon som står emot, annars är snart jorden tom. Har du någonsin funderat på ifall du ska dö? sluta, det är onödigt.
live for the moment.
det är inte så att det alltid kommer nåt underbart, lyckligt moment i livet som gör att du slipper din ångest, men däremot händer det alla ibland, att man någongång, kanske bara 1 minut.... blir lycklig, det är därifrån mottot "live for the moment" kommer. Man måste leva för stunden, se det som är bra i livet, och om det inte finns något bra i livet måste vi ändå hålla ögonen öppna, för ibland dyker det upp sådanna "lyckliga stunder" där problemen bara försvinner i skratt.
Jag kom bara och tänka på det när jag såg en person som la upp bilder på bara självmord.
När jag var sådär 12 år, så gjorde jag också det, jag var sjuk, på riktigt. Jag ansåg att döden var vacker. Jag drack mitt eget blod, för jag tyckte att det smakade gott osv.
Men nu... inser jag bara att det är sjukt. Jag har insett att livet är värt att leva, för stunder.
Jämfört med många andra ungdomar så har jag ett liv, jag går på konserter, jag åker till andra städer osv.
Dom som blir kallade "emo" har mer liv än dom som blir kallade "fjortisar", fjortisar lägger ner alla sina pengar på sprit osv, dom testar massa droger och hänger på centralen osv. Och dom kallar andra emo? vad är dom andra då?
LEV människor, LEV.
Det finns ingen anledning att lägga ner 1000 kr på sprit och cigg i månaden, lev istället, åk runt, ha ett liv.
Jag menar inte att håna fjortisar, jag tycker bara att det är synd att samhället faktiskt ser ut såhär.
Nu ska jag iväg med min syster snart till liseberg. Ha en trevlig dag, och glöm fan inte vad jag sa.
live for the moment.
När man inte hittar något sätt.
Ibland blir bara allting helt jävla fel, jag vet att jag suger på att blogga, men jag kan inte lägga upp skiten på min bdb för då är jag tydligen ett jävla emobarn som tigger uppmärksamhet, det kanske jag är här också, men ibland skiter jag i sånt. Jag vet inte hur annars jag ska få allt ur med mig, att prata är överskattat,
jag tror inte längre det finns någon mänsklighet kvar.
Min mamma är ett jävla fyllesvin som inte har några pengar, mitt självförtroende ligger på 0 just nu, min mamma lovar mig hit och dit med massa saker men gör det aldrig.
Musiken räddar mig från ångesten just nu, jag har inte råd att vara självdestruktiv längre, för jag vet att jag någondag kommer operera bort alla mina skärsår, jag orkar inte dölja dom längre. När jag ligger på stranden eller när jag är utomlands så tittar alla på mina armar och ben, visst, det får dom gärna göra. Dom får gärna glo så deras ögon ploppar ut. Men jag kommer ångra mig, förhållanden har dessutom tagit slut pga mina skärsår, två faktiskt. Det är inte roligt, innan jag fyller 18 så ska jag be soc fixa operation, men det är meningslöst nu, för ibland känner jag hur rakbladet ännu en gång far över mina bara ben och armar och blodet faller ner mot marken. Men när jag slutat, då jag känner mig säker, då jag fått tillbaka min styrka, då ska jag allt operera mig, laser.
Det kostar runt 20 000 så det är väl bara att börja spara....
Men jag är så trött på mina pengarproblem, snart slutar det väl med att jag säljer mig, för jag får ännu inte jobba, jag är alldeles för ung. Nu säljer jag mina tekniska saker, jag har inget val.
Nästa vecka är det valborg, då kommer Reby älskling hit och gör mig glad, jag har saknat henne så. Att några av dom få folk som verkligen betyder, bor så långt bort... gör så ont, man saknar dom varje dag.
Nu fick jag ett PM från min älskade Teresa, på bilddagboken. Vi kommer äntligen få träffas, nu är det sommar, och Teresa ska få guldpass, det betyder alltså att vi kan ses. Glädjetårar rinner ner för mina kinder och min ångest rinner iväg bit för bit. Min mamma är full och sitter och skrattar åt någonting på tv, och ser inte mina tårar som vanligt, men jag är van, hon ser mig aldrig längre. Ibland är det skönt, men ibland vill jag bara ha hennes armar runt mig, som när jag var liten. Jag menar, jag är ändå fortfarande liten, ändå skriver jag just nu som om jag vore äldre, "när jag var liten". Jag ÄR liten, men nejdå, det ser ingen. Nu förtiden är 12 åringar vuxna, det är fan helt jävla galet, dagens samhälle, jag förstår ingenting, verkligen ingenting.
Nu har mina tårar torkat, det är som om jag hade en mask i ansiktet, det är saltet i tårarna, när det torkar blir det hårt. Precis som när man gör salt.
Jag vet inte längre vad jag ska skriva, jag bara skriver, allt jag tänker på, för jag har ingen att prata med. Men nu slutar jag, ska dra ut och jogga tror jag.
Ha en trevlig kväll eller nåt.
Flashbacks
Idag kom jag försent till skolan, jag pratade med lillemor om att få ledigt torsdag och fredag eftersom jag ska till sthlm. Hon drog upp all min frånvaro, inte speciellt nice alltså.
Jag måste minska den så in i helvete.
Jag åkte in till stan och träffade Sara och Tessan, Jag och tessan köpte tur och retur biljetterna till sthlm.
Träffade stella, gick runt i affärer osv. Sen fick jag träffa elena en minut typ också.
När jag kom hem hade mamma druckit, igen. Vi började bråka och nu sitter hon och skruvar ihop min bäddsoffa.
Nu har jag ångest, får en massa flashbacks från när jag var 8-13 år. Allt kan förändras, på bara 1 sekund, så var det för mig iaf.
Jag saknar Nathan, Emme och Kajsa, det svider som fan, men det är bara att leva vidare utan dom, fast helt utan är jag inte, dom vakar över mig. Dom väntar vid grinden.
.
Kärleken går skit, vet inte riktigt vad kärlek innebär längre, vad är det?
Så jävla mycket frågor. Så jävla få svar.
2 DAGAR KVAR.
